När börsen stängde hade OMXS-index sjunkit med 0,2 procent till 374,4. De ledande Europabörserna stängde blandat kring nollstrecket.

Riskaptiten drogs ned av åtstramningar av penningpolitiken i Kina. Börserna återhämtade sig dock något mot slutet, trots blandad amerikansk statistik under eftermiddagen. Den amerikanska storbanken JP Morgan rapporterade ett bättre resultat än väntat, vilket fick USA-börserna att stiga.

I Stockholm gick finansaktier mot strömmen och flera storbanker steg. Nordea steg med 1,2 procent, Handelsbanken gick upp med 1,1 procent och SEB steg med 0,2 procent. Swedbank sjönk däremot med 0,1 procent.

Dagligvaror gick starkt och Swedish Match steg med 1,8 procent till 199:10 kronor sedan Scandinavian Tobacco Group (STG), som ägs till 49 procent av Swedish Match, meddelat att man köper tobaksjätten Reynolds Americans dotterbolag Lane Limited. Priset är 205 miljoner dollar, motsvarande cirka 1,4 miljarder kronor.

Men i andra vågskålen fanns H & M, som tyngde börsen med en nedgång på 0,9 procent till 227:20 kronor. Även verkstadsbolagen föll tungt, bland annat gick Atlas Copco ned med 1,6 procent till 164:50 kronor och Sandvik backade med 132:30 kronor. Även teleoperatörerna agerade sänken. Tele 2-aktien föll med 2,0 procent till 137:30 kronor och Telia Sonera backade med 0,4 procent till 52:85 kronor.

Clas Ohlsons försäljningssiffror för december var en besvikelse i och med att försäljningen ökade mindre än väntat, och bolagets aktie sjönk med 1,9 procent till 115:00 kronor.

Skanska sjönk med 0,3 procent till 136:20 kronor under dagen. Byggjätten offentliggjorde under dagen tre nya bygguppdrag i USA, som sammanlagt inbringar 2,5 miljarder kronor.

Orexo steg med 4,9 procent till 49:00 kronor. Vd Anders Lundström säger i en intervju med Dagens Industri att marknaden för smärtmediciner av Abstrals typ värderas till 550 miljoner dollar, men att potentialen är flera gånger större.

RNB, som släpper sin delårsrapport på onsdag, gick upp med 10,8 procent till 8:70 kronor efter en rekommendationshöjning.

Det är en affär som vi har strävat efter att göra en lång tid, konstaterade BP:s svenske styrelseordförande Carl-Henric Svanberg nöjt för nyhetsbyrån Bloomberg efter att samarbetet offentliggjorts.

Alliansen innebär att företagen byter aktier och statskontrollerade Rosneft får 5 procent av BP:s aktier – värda 7,8 miljarder dollar – som i sin tur får 9,5 procent i Rosneft.

Stora energitillgångar

Ett mått på alliansens tyngd var att det var Rysslands premiärminister Vladimir Putin själv som offentliggjorde affären strax innan samarbetet undertecknades i London av företagsledningen för de båda oljejättarna.

– Det här projektet är unikt i sin komplexitet och i sin omfattning, både för Ryssland och för den globala olje- och gasindustrin. Vi ser det som ytterligare ett steg i utvecklingen av våra relationer med BP, sade Rosnefpresidenten Eduard Chudainatov.

Området som ska exploateras – och där det bedöms finnas mycket stora energitillgångar– omfattar 125 000 kvadratkilometer i Karahavet, det vill säga en del av den arktiska oceanen norr om Sibirien.

– Utifrån vad vi bedömer nu låter det här potentiellt bra för BP, sade Phil Weiss, analytiker vid New York-baserade Argus Research.

"Lärt sig läxor"

– BP får tillgång till resurserna och Rosneft får tillgång till kunskap och expertis, sade han till brittiska BBC.

BP:s nytillträdde vd Robert Dudley kallade i sin tur överenskommelsen för "historisk" och han konstaterade att mervärde och tillväxt nu kommer att skapas, och att alliansen är ett led i att "möta världens efterfrågan på energi".

Robert Dudley hänvisade i samband med undertecknandet av samarbetsavtalet också till katastrofen i Mexikanska golfen och sade att BP "lärt sig många läxor det gångna året".

År 2010 blev något av ett "annus horribilis" för den brittiska oljejätten och slutnotan för miljökatastrofen bedöms uppgå till minst 40 miljarder dollar.

Henrik Ekberg och Jenny Larsson har varit sambos i åtta år och alltid haft gemensam ekonomi. Det har varit självklart för dem att dela på gemensamma utgifter och det som blivit över har framförallt gått till gemensamma investeringar. För tre år sedan köpte de ett hus i Hisings-Backa och det finns alltid något som behöver fixas. Dessutom vill de bygga ut.

- Vi är egentligen rätt så ointresserade av pengar. Vi har inga aktier eller liknande placeringar och ingen av oss är heller prylgalen eller fixerad vid märkeskläder, säger Henrik.

Jenny serverar kaffe och nybakade bullar och slår sig ned i soffgruppen där även de två barnen Ellen, 4 år, och Moa, 1,5 år, tar plats. Jenny håller med Henrik.

- Vi är också ganska ekonomiska. Vi har med oss hemifrån att man inte ska köpa något i onödan.

I och med att de har ungefär samma syn på ekonomi har diskussioner kring den inte orsakat några allvarliga konflikter. I syfte att underlätta familjeekonomin har de skaffat ett gemensamt transaktionskonto där alla löpande utgifter betalas med autogiro.

För att veta hur mycket de skulle sätta in på kontot varje månad samlade de ihop alla räkningar under ett års tid, delade summan med tolv och rundade av uppåt för säkerhets skull för att få ett visst överskott varje månad. Förutom ränta på bolånet var det räkningar för sophämtning, vatten och avlopp, barnomsorg, medlemskap i fackförbund och a-kassa, telefon och bredband, bilskatt, dagstidning, mobil, el och försäkringar.

- Jag tyckte det kunde vara lite tjafsigt innan vi skaffade det här kontot. Men nu sätter vi in lika mycket var till det kontot och det har fungerat bra, säger Jenny.

Så länge kontot inte hamnar på minus behöver de inte bry sig om att kolla upp hur mycket de enskilda räkningarna är på. Det rullar på av sig självt.

- Vi har valt bort att ha koll på det. Jag tycker det är tröttsamt med alla diskussioner om elpriser och liknande, säger Jenny och denna gång är det Henrik som instämmer.

- Det skulle bli ett heltidsarbete om vi skulle jaga de billigaste erbjudande hela tiden. Vi vill lägga tiden på annat.

Henrik är egenföretagare och Jenny lärare och eftersom de upplever att de har samma inkomst fungerar arrangemanget bra. När Jenny var föräldraledig med yngsta dottern Moa förra året betalade hon in mindre för att kompenserar inkomstbortfallet och när Henrik har ett par månader med dålig lönsamhet får han dispens. Det viktiga är att det förs in tillräckligt med pengar på kontot.

Det som blir över på de privata lönekontona använder de till mat, kläder och privata inköp eller nöjen.

- Jag tänker inte att det är mina och Henriks pengar. Men det är skönt att ha ett eget konto där bara jag kan se kontoutdragen. Det är bara jag som kan se om jag fikat på stan fem dagar i sträck. Det blir mindre diskussioner då, säger Jenny.

Vilka privata inköp och nöjen som är okej får var och en avgöra från fall till fall. Det är oftare det egna samvetet än den andres åsikter som sätter stopp för dyra utlägg.

- Om jag köper en ny dyr jacka eller någon onödig pryl får jag dåligt samvete, säger Henrik och Jenny tillägger att man kan få dåligt samvete av felköp.

Hur mycket avtalet ger de gamla rockrävarna framgår inte.

Reklamen ska ge Dressman en ny image och nya kundgrupper.

Dressmann omsätter 1,5 miljarder kronor Sverige och gör en vinst på 160 miljoner om året.

Butikerna byggs om för att passa det detta rockiga herrmodet. Målet är att både växa i Norden och bli störst i världen.

"Att addera rockmusik till vårt varumärke och få en koppling till Rolling Stones är jättebra när vi ska presentera oss på nya marknader", säger marknadschefen Thomas Behring till Dagens Industri.

Dressmann är Nordens största klädkedja inom herrkläder med 400 butiker i Norge, Sverige, Finland, Danmark, Lettland, Island och Tyskland.

Frank Varner öppnade sin första butik 1962 och namnet Dressmann dök upp först 1967.

Det finns många kärnfulla formuleringar i brittiske historikern Tony Judts vida omtalade pamflett Illa far landet. Till exempel denna: ”Där staten kommer till korta drabbas människorna minst lika mycket av våld och orättvisor som under ett auktoritärt styre – och till råga på allt går inte tågen i tid”.

Men den kanske mest omvälvande meningen är följande: ”ska socialdemokratin ha en framtid är det som en ’fruktans sociala demokrati’”. Fruktan i betydelsen fruktan för den ohämmade avregleringens, finansspekulationens och överkonsumtionens konsekvenser.

Judts blinda fläck i sin genomgång av allt som gått snett i politik och samhälle de senaste tre decennierna är resurskrisen. Han tycks sakna insikt om att med nuvarande konsumtionstakt kommer inte bara fossila bränslen och sällsynta jordartsmetaller utan även mat och vatten inom kort att bli föremål för en mördande konkurrens. Inte heller nämner han att den virtuella låtsasekonomi som den lössläppta kreditgivningen skapat i västerlandet under 2000-talet riskerar att krossa hela valutasystem och dra stater och överstatliga organisationer med sig i fallet.

En helt ny rödgrön rörelse skulle vara ett förlorarnas parti, i minoritet så länge som köpfesten fortfarande pågår på lånad tid och för lånade fantasipengar. Men, för att travestera Judts favoritekonom J M Keynes: i det långa loppet är vi alla förlorare. Detta Kassandraparti skulle, med utgångspunkt i den reformerade samhällsmoral som Judt så ihärdigt efterlyser, envetet hävda att nuvarande fördelningspolitik, konsumtionsmönster och finanspolitik är undergångsdömd.

Den dagen medelklassen drabbas in på bara skinnet av systemets ohållbarhet – detta sker kanske redan i ett USA där 42 miljoner människor nu är beroende av ”food stamps” – kommer partiet att stå med en ny berättelse redo att ersätta de berättelser om ohämmad begärstillfredsställelse, ohämmad förmögenhetstillväxt (för fåtalet) och ohämmad kreditekonomi som fortfarande, trots finanskrisen, tycks behärska det politiska samtalet. Den skulle på allvar utmana den vanvettiga idén att ”finansiella instrument” är vägen till välstånd i stället för utveckling av reella värden.

Att ge den europeiska socialdemokratinen historieskrivning och ett förslag till färdplan i dess mörkaste stund på hundra år tycks ha varit Judts främsta syfte med skriften. I förordet säger han dessutom att han vill ge ungdomar ideal och hopp i en hopplös tid, en tid av accelererande sönderfall. Det låter lite förnumstigt. Men Judts sammanfattningar av de historiska utvecklingslinjer som leder fram till dagens situation av djup kris är allt annat än förnumstiga. De är bokens andra behållning, en hårt koncentrerad berättelse om den västliga välfärdsstatens uppgång och fall.