Det finns många kärnfulla formuleringar i brittiske historikern Tony Judts vida omtalade pamflett Illa far landet. Till exempel denna: ”Där staten kommer till korta drabbas människorna minst lika mycket av våld och orättvisor som under ett auktoritärt styre – och till råga på allt går inte tågen i tid”.

Men den kanske mest omvälvande meningen är följande: ”ska socialdemokratin ha en framtid är det som en ’fruktans sociala demokrati’”. Fruktan i betydelsen fruktan för den ohämmade avregleringens, finansspekulationens och överkonsumtionens konsekvenser.

Judts blinda fläck i sin genomgång av allt som gått snett i politik och samhälle de senaste tre decennierna är resurskrisen. Han tycks sakna insikt om att med nuvarande konsumtionstakt kommer inte bara fossila bränslen och sällsynta jordartsmetaller utan även mat och vatten inom kort att bli föremål för en mördande konkurrens. Inte heller nämner han att den virtuella låtsasekonomi som den lössläppta kreditgivningen skapat i västerlandet under 2000-talet riskerar att krossa hela valutasystem och dra stater och överstatliga organisationer med sig i fallet.

En helt ny rödgrön rörelse skulle vara ett förlorarnas parti, i minoritet så länge som köpfesten fortfarande pågår på lånad tid och för lånade fantasipengar. Men, för att travestera Judts favoritekonom J M Keynes: i det långa loppet är vi alla förlorare. Detta Kassandraparti skulle, med utgångspunkt i den reformerade samhällsmoral som Judt så ihärdigt efterlyser, envetet hävda att nuvarande fördelningspolitik, konsumtionsmönster och finanspolitik är undergångsdömd.

Den dagen medelklassen drabbas in på bara skinnet av systemets ohållbarhet – detta sker kanske redan i ett USA där 42 miljoner människor nu är beroende av ”food stamps” – kommer partiet att stå med en ny berättelse redo att ersätta de berättelser om ohämmad begärstillfredsställelse, ohämmad förmögenhetstillväxt (för fåtalet) och ohämmad kreditekonomi som fortfarande, trots finanskrisen, tycks behärska det politiska samtalet. Den skulle på allvar utmana den vanvettiga idén att ”finansiella instrument” är vägen till välstånd i stället för utveckling av reella värden.

Att ge den europeiska socialdemokratinen historieskrivning och ett förslag till färdplan i dess mörkaste stund på hundra år tycks ha varit Judts främsta syfte med skriften. I förordet säger han dessutom att han vill ge ungdomar ideal och hopp i en hopplös tid, en tid av accelererande sönderfall. Det låter lite förnumstigt. Men Judts sammanfattningar av de historiska utvecklingslinjer som leder fram till dagens situation av djup kris är allt annat än förnumstiga. De är bokens andra behållning, en hårt koncentrerad berättelse om den västliga välfärdsstatens uppgång och fall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När börsen stängde hade OMXS-index sjunkit med 0,2 procent till 374,4. De ledande Europabörserna stängde blandat kring nollstrecket.   Riskaptiten drogs ned av åtstramningar av penningpolitiken i Kina. Börserna återhämtade sig dock något mot slut...

Det är en affär som vi har strävat efter att göra en lång tid, konstaterade BP:s svenske styrelseordförande Carl-Henric Svanberg nöjt för nyhetsbyrån Bloomberg efter att samarbetet offentliggjorts. Alliansen innebär att företagen byter aktier och s...

Henrik Ekberg och Jenny Larsson har varit sambos i åtta år och alltid haft gemensam ekonomi. Det har varit självklart för dem att dela på gemensamma utgifter och det som blivit över har framförallt gått till gemensamma investeringar. För tre år sedan...

Hur mycket avtalet ger de gamla rockrävarna framgår inte. Reklamen ska ge Dressman en ny image och nya kundgrupper. Dressmann omsätter 1,5 miljarder kronor Sverige och gör en vinst på 160 miljoner om året. Butikerna byggs om för att passa det d...